Många av er undrar kanske hur jag ser på bloggandet? Jag vill bara berätta att bloggen för mig är som en dagbok. Jag kan ju i stort sätt skriva ut vad jag vill. Förutom kränkande saker som kan polisanmälas. Jag är ingen som bryr sig speciellt mycket om hur hög statistik jag har, eller hur många kommentarer jag har. Att jag har läsare är bara ett stort plus för mig! Jag tycker det är jätte kul när det faktist finns folk som läser eller kollar igenom det jag skriver eller lägger ut. Det kanske inte är världens bästa blogg det här, och det är jag mycket väl medveten om, men jag tycker det är så kul att skriva! Jag har alltid vart tjejen som vart bäst i Svenska. Jag var den som alltid skrev så komplicerade ord för min ålder och skrev långa och texter och gjorde det absolut bästa jag kunde. Att blogga enligt mig är som en extrem svenska uppsats om mitt liv. Jag kanske inte skriver ut allt som händer i mitt liv, eftersom vissa här inte har med det att göra. Men jag skriver vad jag känner för och det är så befriande ibland. Att bara kunna skriva av sig och bara försöka släppa allt som hänger och klänger på ens axlar. Jag kräver verkligen inte att du ska läsa hela texten, om du fortfarande läser så kanske du inte har något liv eller är enormt uttråkad. Jag vill som sagt nu bara skriva av mig. Jag tjänar inga pengar på den här bloggen. Jag är inte medlem i någon bloggportal och lägger ner all min tid och energi som Dessie och Kissie och allt vad fan dom nu heter. Dom har ju verkligen inget roligare för sig än att sitta och lägga ut bilder där dom visar hur söta och smala och sexiga dom är i sina nya kläder och allt dom nu har på sig. Jag är verkligen ingen sån människa. Bloggen är som sagt min dagbok och den tänker jag faktist aldrig radera. Någongång kommer jag självklart sluta blogga, men att ha den kvar är ju som att ha en dagbok under kudden i alla år. Man kan klicka tillbaka och se hur man hade det och sådär. Jag kan gå tillbaka och se hur jag mognat och förändrats genom åren. Det är så otroligt kul att se, för jag är inte alls samma person som jag var när jag började blogga. Jag hade en annan blogg förut, men den tröttnade jag på och raderade. Men den här kommer följa med mig hela vägen. Tänk att sitta sen när man är gammal och ser ut som ett russin och kolla hur man hade det som tonåring. Vore ju superskoj?! Jag vet att den här bloggtrenden som startats blivit alltför överdriven. Folk verkligen klankar ner på varandra och bär sig riktigt illa åt. Jag tänker i alla fall visa att jag är såpass mycket bättre än Dessie och dom andra genom att faktist vara snäll och respektera folk. Puh, skönt att skriva av sig lite. Och om du ännu fortsätter att läsa den här texten? .. ring polia, du behöver seriöst hjälp, hehe.