har så mkt att berätta, så mkt att förklara.. men hittar inte rätta orden och inte rätta tillfället. jag har så mkt på hjärtat, men vet inte hur.. hur jag ska berätta för dig? jag är så obotligt förälskad i dig. men kärlek är livets svåra steg, jag vet ju inte hur du känner. vill fråga, men vågar inte. jag är feg och rädd. rädd att bli bortgjord eller att jag ska skämma ut mig. jag vill bara ditt bästa älskling, vill att du ska må bra. jag hoppas att det en dag blir vi två. att vi delar något i detta liv. att det är dig jag ser när jag vaknar på morgonen bredvid mig i sängen, att det är ditt hår jag stryker min hand igenom, att det är dina ögon jag kollar i och ler, att det är dig jag kysser mjukt, att det är dig jag får dela mitt liv med, att det är din värme som värmer mig i kylan, att det är dina händer som håller i mina, att det är din mun som formar dom vackra orden, att det är dig jag kan berätta allt för, att det är dig jag litar på, att det är du som säger ''jag älskar dig'' till mig, att det är du som tröstar mig när jag mår som skit, att det är du som får mig att skratta, hur mkt jag än gjort bort mig. det här är svårt för mig, men du ska veta att jag har insett.. jag har insett att det är dig jag älskar ♥